Nu händer det grejer

Vad ska vi börja med, knyttet eller huset...?

Det får bli knyttet. Det har tagit lite tid (och två misslyckade försök) men nu verkar äntligen allt fungera och det lilla pyret i magen växer och mår bra. Vi har nu passerat v 18 och igår var det dags för ultraljud. Vi kunde konstatera att det fanns både näsa, ögon, armar och ben, eller som barnmorskan uttryckte det "morfologi utan anmärkning". Hjärtat slog fort som bara den, precis som det skulle. Men nej, vad det var för sort såg vi inte och vi frågade inte heller. Beräknad ankomst justerades med några dagar till den 9e februari så nu är det bara 148 dagar kvar.

Mats & Matilda presenterar stolt.... Knyttet:

Det är ju inte svårt att inse att med två (snart) tonåringar och en liten på väg så kommer inte fyra r.o.k att räcka så länge till. Vi har alltså ägnat lediga helger sen en tid tillbaka åt att gå på diverse husvisningar. Allt från sjuttitals-tegelhus i Bankeryd till stadsherrgårdar på Åbolid, men att hitta ett hus som uppfyllde våra krav visade sig allt annat än lätt. Vi ville ju bara ha ett stort hus, gärna nytt eller nyrenoverat i vår smak, med gott om förrådsutrymmen, lättskött trädgård, vätterutsikt, mysigt men samtidigt modernt, tillräckligt många rum, tillräckligt stora rum, smidig väg till jobbet och till golfbanan och alltihop till ett rimligt pris... sen är vi nöjda. Inte utan att man känner sig som någon i mäklar-reklamen, men hur svårt kan det vara?

Efter att ha tittat på ett antal hus som i alla fall uppfyllde två eller tre av våra önskemål och läst besiktningsprotokoll lika tjocka som telefonkatalogen eller sett budgivningar rusa iväg till orimliga höjder, där priset ökar med en halv miljon i Bankeryd eller så mycket som 1,2 (till 3,9) miljoner (helt absurt) för ett hus på Bymarken som inte ens passade oss så var det ju inte utan att vi började misströsta.

Men så för någon vecka sedan föreslog Mats att vi skulle kolla på ett hus i Klerebo, på landet utanför Bankeryd alltså. Det var ju inte riktigt vad vi hade väntat oss, att vi skulle falla för ett trähus på landet, med tillhörande stall och vagnsbod/festlokal. Men det var verkligen ett hus att bli förälskad i. Första intrycket var dock något kaotiskt, med närmare 30 familjer på visningen (vilket ändå bara var hälften av vad som varit på första visningen) kan ju vilket hus som helst kännas lite trångt, men som tur var fick vi möjlighet att åka dit och titta en gång till i lugn och ro och sen var vi fast. Nu återstod bara ett problem: Budgivning. Vi insåg ju att det fanns risk att vi skulle få ge oss mot en kapitalstarkare budgivare, men till vår stora förvåning och glädje gav de andra upp innan vi nått vår limit och nu sitter vi här som nyblivna och något chockade ägare till ett 1800-tals hus med tillhörande byggnader och 6000 kvm gräsmatta.

Och så här ser det ut, vårt drömhus, Stjärnvik:

Vi flyttar in i december, så det är väl bara att börja packa då. Ja, och så ska vi ju sälja lägenheten också så klart. Lite jobb kvar alltså.